Flytoverallen har inte i första hand ett syfte, utan flera. Den skall vara varm och bekväm att bära, den skall vara ett flythjälpmedel och den skall skydda mot nedkylning. Som sådant är den bra, och dessutom billigt nog för att de flesta som vistas på sjön skall ha råd att köpa en.
För att godkänna flytoveraller finns ett par olika standard system. Fram till 2006 gällde CE standard EN 393 ”floatation aid”.
Detta tar endast hänsyn till flytkraften i ett föremål och säger att detta är utrustning med minsta flytkraft 50N. Nästa klassning är räddningsväst för skyddade vatten som skall ha en flytkraft på 100N.
Overallerna är helt enkelt i första hand konstruerade som ett varmt plagg, men värmen kommer från flytmaterial och det ger en flytkraft på 80N i Mullion X4 (overallen jag använder). Eftersom flytkraften i fodret är större än 50N har vi per automatik ett flythjälpmedel enligt EN 393.
2006 kom en ny standard för flythjälpmedel, och ett finskt förslag så exkluderades flytoveraller från den standard som ersatte EN 393, nämligen 12402-5 ”personal bouyancy aid”. Denna standard är skräddarsydd för att passa "sportplagg" som seglar och kanotvästar.
Istället hänvisar man till 12402-6 ”special device” men standarden för flytkraft är den samma som i kapitel 5 - alltså bouyancy över 50N, avsedd för användande i skyddat vatten, av simkunnig person i närhet till hjälp.
Det finska förbudet handlar som en följd av detta snarare om ett förbud mot att marknadsföra overallen som flythjälp till dess att en standard som beskriver dem finns klar. Denna standard är ute på remiss idag.
Remissförslaget gäller ISO 15027 behandlar räddningsdräkter och i kapitel 1 beskriver man regler för ”Constant wear suits”, som t.ex. flytoveraller. Detta regelverk är mer utförligt än 12402-6 som ju bara behandlar flytkraften. 15027 tar in även synbarhet, hypotermi skydd etc. Men enligt mina uppgifter är inte standarden antagen än, flera tillverkare har dock idag denna märkning med hänvisning till hypotermiska skyddet (2 grader förlorad kärntemperattur efter 2 timmar i 15 gradigt vatten), då tillverkarna vågar anta att detta är den regel som kommer att gälla när standarden är överenskommen. De test som utförs för att visa detta, skall genomföras tillsammans med godkänd räddningsväst.
De dräkter som är godkända enligt EN 393 innan 2006 års standard trädde i kraft, får i Sverige fortfarande säljas som flytoveraller.
Det var lite formalia runt detta. Ser man på definitionerna av användandet skall flytoverallen användas
• I skyddat vatten. Oklar definition, men minst inomskärs
• I närhet till hjälp, i vissa fall definierat som att man inte skall behöva påkalla hjälp för att få hjälp.
• Av simkunnig person, alltså inte en medvetslös
• I fall där räddningsvästen är till hinder för att utföra avsedda sysslan.
Detta ger lite bättre bild av att flytoverallen är ett komplement, i första hand för att det ger ett skydd mot köldchock i andra hand mot hypotermi efter en tid i vattnet. Skall man använda den i mer utsatta lägen, skall den kompletteras med en räddningsväst.
Det finnarna vill komma åt är själva märkningen, den måste förtydliga att dräkten inte är en överlevnadsdräkt utan en del av ett överlevnadssystem, och att den inte är lämpad i hårt väder och utsatta lägen.
Jag vet inte vad jag skall säga riktigt. Tilltron till flytoveraller är kanske för hög ibland, och märkningen är vilseledande. Så jag håller med finnarna om att det behövs en bättre märkning och förtyligande om vad man kan vänta sig av flytoverallen. Men jag menar också att en bra flytoverall är väldigt mycket bättre än att ha vanliga varma kläder på sig om man hamnar i vattnet. Jag återkommer närt jag har gjort samma test som journalisten i den svenska båttidningen har gjort
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar