Immersion: Tecken på drunkning

Drowning is not the violent, splashing, call for help that most people expect. The captain was trained to recognize drowning by experts and years of experience. The father, on the other hand, had learned what drowning looks like by watching television
På gcaptain.com fanns en intressant sammanställning om reaktioner på drunkning.

Instinktiv drunknings reflex ( fri översättning från Instinctive drowning response) - namngiven av Dr Francesco A. Pia, beskriver hur ett druningsoffer gör för att rädda sig undan faktiskt eller upplevd drunkning.Och det ser annorlunda ut än vad man kanske tänker sig. det förekommer ganska lite plaskande, inget vinkande och inga skrik på hjälp över huvud taget.
för att få perspektiv på hur tysta och odramatiska drunkningar ofta är, tänk på att drunkning är den nästa vanligaste orsaken tll dödliga olyckor ( I USA) efter trafikolyckor. av de 750 barnen som kommer att drunkna i i USA nästa år, kommer 375 av dem att göra det inom 25 meters avstånd från en förälder eller annan vuxen.
I 10% av fallen kommer drunkningen att direkt bevittnas av en vuxen, utan att denne förstår vad som händer (källa CDC). Drunkning ser inte ut som drunkning. Dr Pia beskriver i en artikel för amerikanske kustbevakningens tiding On scene magazine hur den instinktiva reaktionen på drunkning så här:


Utom i undantagsfall, så är drunkningsoffer fysiskt förhindrade från att ropa på hjälp. Respirationsappraten är konstruerad för att andas och rösten är en sekundär effekt, eller möjligen en bieffekt. Andningen måste fungera för att rösten skall fungera.
på ett drunkningoffer är munnen och luftvägarna över och under vattenytan om vartannat. Munnen är oftast inte över ytan tillräckligt lång tid för att hinna andas ut, andas in och ropa på hjälp. Under den tid munnen är över ytan tenderar man att andas hastigt in och ut innan munnen hamnar under ytan igen.

Drunknande människor kan inte vinka på hjälp. Instinkten säger åt dem att sträcka ut armarna lateralt och pressa dem ner mot vattenytan. Att trycka armarna nedåt mot vattenytan ger offerts en hävarm som ger dem möjlighet att lyfta munnen över vattenytan så de kan andas.

Genom hela perioden av aktiverad drunkningsreflex, saknar man viljestyrd kontroll över armrörelserna. Fysiologiskt kan ett drunkningsoffer som kämpar för att hålla sig över ytan inte sluta "drunkna" och utföra viljestyrda (rationella) rörelser som att vinka på hjälp, simma mot räddning eller ta tag i räddingsutrustning.

Under hela perioden av aktiverad drunkningsreflex är offrets kropp upprät i vattnet, och inga bevis finns för att man använder sig av en effektiv benspark för att hålla upprätt läge. detta är mycket ineffektivt och offret klarar oftast bara forstätta kämpa på ytan under 20 till 60 sekunder innan luftvägarna hamnar under vatten.
(Källa: On scene magazine: Fall 2006)
Det betyder inte att en person som skriker på hjälp och fäktar med armarna inte är illa ute, de upplever vad som kallas akvatisk panik (egen översättning från aquatic distress). Den förekommer i vissa fall före drunknigsreflexen. Akvatisk panik är ofta kortvarig men till skillnad från faktiska drunkningsoffer så kan den som upplever akvatsk panik fortfarande assistera vid sin egen räddning genom att greppa livbojar, livlinor etc.

Var observant på följnade tecken hos en person i vattnet:
Huvudet lågt i vattnet, munnen nära vattnet
Huvudet bakåtlutat med munnne öppen
Glasartad och flackande blick
Stängda ögon
Hår framför ansiktet och ögonen
Vertialt flytläge
Hyperventilerande eller flämtande
Försöker simma men kommer inte frammåt
Försöker rulla över på rygg
Trampar vatten
Hundsim

Så om en besättningskamrat men ser OK ut, ta det säkra före det osäkra. Bland de vanligaste reaktionerna på drunkning gör att det inte verkar som att man drunknar.
det kan se ut som att man bara trampar vatten och ser upp mot fartyget.
Ropa och kolla om allt är OK . om de svarar - så är det förmodligen OK.
Får du bara ett tomt stirrande till svar, då är det bråttom. Då kan du ha så lite som 30 sekunder att hjälpa offret.
Och till alla föräldrar: barn som leker gör ljud. När de tystnar, gå och kolla varför
Min egen erfarenhet både från övning och skarpa fall bekräftar detta - det är inte dom som plaskar och ropar som är problemet utan de som slutar simma och ligger still. Det är oerhört svårt att se om någon faktiskt har problem och väldigt ofta mår de som jag faktiskt tror ligger illa till, alldels utmärkt. De som får "panik" tystnar, fryser fast och börjar röra sig ineffektivt och trots uppmaning att den som frå problem skall vinka för att få hjälp, så händer det aldrig.
Kan ni se någon på bilderna som ser ut att ha problem?

Studie: Self rescue swimming in cold water

Self-rescue swimming in cold water: the latest advice
Michael B. Ducharme & david S. Lounsbury

abstrakt: enligt kanadensiska röda korsets rapport om drunkning från 2006, uppgavs 2007 personer ha dött av drunking i kallt vatten mellan 1991 och 2000. sifforona indikerar att drunkning och immerersion (nedsänkining) i kallt vatten är ett signifikant hälsorporblem i kanada.
Vilka åtgärder skall man då vidta som offer vid immersion?
Under en längre tid har organisationer verksamma inom marin säkerhet menat att simning skal undvikas, även då man bär flytväst. Syftet med denna artikel är att visa på att senare forskning anser att simning är en användbar metod för självhjälp (self-rescue) vid immersion i kallt vatten. Tidiga studier från 60 och 70 talet ledde till slutsatsen att ”man mår bättre av att flyta i flytvästen eller klamra sig fast vid vrakdelar utan att simma för att försöka hålla värmen”.
Senare litteratur visar att de initiala faktorerna som anses vara ansvariga för svårigheter att simma (swimming failure) kan lätt överkommas, eller så är det inte särkilt troligt att de är bidragande.
Studier från det senaste årtiondet visar att ”swimming failure” i första hand INTE är kopplat till generell hypotermi, utan snarare till muskelutmattning i armarna som följd av nedkylning. Det baseras på en generell observation att swimming failure inträffar tidigare än systemhypotermi, och kan relateras till låg temperatur i armmusklerna (snarare än låg kärntempertur, egen anmärkning).
Alla studier genomfördes i vattentemperaturer mellan 10 och 14 grader C och indikerar att de flesta personer klarar av att simma en sträcka någonstans mellan 800och 1500m innan deras simförmåga är alltför nedsatt av kylan. Genomsnittstiden var ca 47 minuter innan förmågan nedsattes alltför kraftigt, oavsett försökspersonernas simkunskaper.
Senare forskning visar också att försökspersonerna har en mycket korrekt uppfattning om hur lång tid det kommer att ta för dem att simma en given sträcka, men de allra flesta överskattar upp till tre gånger hur lång den faktiska sträckan är. 86 % av försökspersonerna var initialt övertygade om att de skulle lyckas simma sträckan, men efter 30 minuters simning eller flytande, påverkades deras beslutsförmåga negativt. Det är därför att rekommendera att formulera en plan så tidigt som möjligt, om möjligt direkt efter att köldchocken avtagit.

studiens slutsatser:
Att simning som räddinnsgmetod är användbart då chansen att bli upptäckt och räddad med annan metod är låg, om en säker plats finns inom 45 min avstånd (dock beroende på förhållanden)

en person i kallt vatten (10 grader) försedd med flytväst, kan i snitt simma ungefälr 800meter innan muskelstelhet och utmattning - snarare än hypotermi - inträder. I kallt vatten klarar man av att simma ungefär 1/3 av vad man klarar av att simma i varmt vatten.