Kajak i kalix

En man kapsejsade med sin kajak i svallet efter en större motorbåt. då han inte lyckades ta sig upp i sin kajak simmade han under halvtimme och lyckades klättra, som jag förstår det, iland på en fyr där han kunde ta sig iland och söka någon form av skydd. 2 ytenheter och 1 flygande sökte i området, som var väldefinierat av en färdplan han lämnat hemma innan han gav sig av. Efter drygt sex timmar fann helikoptern honom och kunde flyga honom hem.
MRCC logg
kalixpostens intervju
kustbevakningens kommentar
utemagasinets kommentar

Allmäna kommentarer:
Att lämna en färdplan är en av de bästa förbebyggande åtgärnderna man kan göra. Det ger ett tydligt definierat område att söka, vilket gör att eftersöket kan koncentreras snabbare.Det gör det också lättare för anhöriga att inse att något är fel och "vågar" larma. Det betyder också att larmet kommer tidigare.

Mobiltelefon i vattentät fodral hade såklart gjort stor skillnad. Intressant är såklart utemagsiet kommentar om nödraketer. Söket utfördes nattetid och i mörket tror jag att en strobelight eller ficklampa hade kunnat göra lika god nytta. Blinkande ljus syns och utmärker sig väldigt väl, och eftersom de lyser så oändligt mycket längre än vad en nödraket gör ökar det chansen att någon ser det.

Mannen simmade en sträcka för att ta sig iland, och där skall vi diskutera mer i inlägget "referat av "Swimming as means of rescue"

haveri: RS gideon

Scanpix

I förra veckan gick en Norsk sjöräddningsbåt ut på vad som kan kallas ett rutinuppdrag, en fiskebåt med maskinhaveri. Två man fanns ombord i räddningsbåten och en ensam äldre man bemannade fiskebåten. Uppgifter fanns att båten läckte och man bedömde det som en mindre läcka och tog fiskebåten på släp mot närmsta hamn.
Under bogseringen förvärrades läckan och räddningsbåtens befälhavare beslöt att knyta upp haveristen långsides för att fokusera på läckan. Fiskebåten, som var 10 meter lång - ungefär lika stor som räddningsbåten - förtöjdes väl på sidan och man började läktra över större länspumpar.

Sen förvärrades läget snabbt då läckan galopperade och fiskebåten började sjunka snabbt. Gemensamt försökte man lossa förtöjningarna mellan båtarna, men i vad man kan fömoda är tumultartat drabbades den äldre fiskaren av en hjärtinfarkt. Det sjunkande fiskefartygets tyngd fick räddningsbåten att kapsejsa.

De två räddningsmännen ställdes nu inför ett mycket svårt dilemma:
Fokusera på att lossa förtöjningarna och rädda fartyget
eller fokusera på att rädda mannen undan de sjunkande fartygen?
Det lär inte ha funnits tid till eftertanke eller tveksamhet.
NSSR

De valde att rädda mannen genom att dra honom undan vraken. Att kapsejsa är våldsamt, och risken är stor att skadas så de gjorde rätt. Liv går före egendom, alltid.
Räddningsbåten skulle vara självrätande men jag skulle tro att eftersom den fortfarande var förtöjd mot fiskebåten hade den inte räta moment nog att räta både sig själv och fiskebåten. Att öppna dörrar skulle bidra, såsom tidningen skriver, tror jag inte är så sannolikt.
Räddningsmännen lyckades lösa ut sin livflotte och efter att ha tagit sig ombord fortsatte man HLR tills dess att de blev undsatta av tillströmmande båtar och fartyg.
Mannen verkar ha klarat sig, tack vare det rådiga ingripandet

Scanpix

Ett ganska enkelt uppdrag som snabbt utvecklas till en livshotande situation. Att alltid ha en övergripande bild - situation awerness - är lösningen på problemet. Man uppger nu att en av larmorsakerna var läckage, och alltså visste man om att det fanns en risk. Hur väl hade man undersökt den? Tog man en medveten risk att bogsera trots läckaget? Inget fel i det, men ju mer fakta man har dessto större chans att slippa hamna i ett så pressat läge som denna situationen slutade med.

När det går dåligt, är det på ett sätt som man inte tänkt på. De finns ingen båt i världen som rätar sig med en lika stor vattenfylld båt förtöjd långsides.

norska sjöräddningssällskapet
artikel i vg

Veckans haveri

Veckans haveri blir ett återkommande tema - tyvärr - för det händer faktiskt något hela tiden.

Först ut blir vad som kunde blivit riktigt illa. Filipinska Superferry 9 fick svår slagsida , oklart varför. Så klart spekulerar media i terrorism men det finns än så länge inget som tyder på det. färjan var byggd 1986 och opererades av ett Norskt bolag enligt vg.no. över 900 fanns ombord och efter vad jag kunde se så befaras 9 personer ha omkommit.

"Captain Jose Yap, who was among the survivors, issued an order to abandon ship when the ferry started listing. The vessel, built in 1986 in Japan, sank six hours later, the coastguard said.

Passengers leapt into the dark sea and parents dropped children into liferafts. The passing ships arrived less than an hour after receiving a coastguard emergency call for assistance. Guided by two OV-10 bomber planes and two Huey helicopters, two assault navy boats arrived about two hours later and began to take survivors from the ferry and the sea."
det är oerhört svårt att dimensionera räddningstjänsten efter så här stora olyckor, och de balanserar därför alltd mot att utvecklas till katastrofer. Huvuddelen av de här räddningsoperationen utfördes av filipinska marinen som patrullerar området, som bedöms som oroligt och därför fanns många örlogsfartyg i närheten. Att så var fallet bidrog säkerligen till att inte fler förolyckades. En snabb respons är kanske den vitigaste faktorn - inte vem eller var, utan när. Det är ur detta traditionen och lagen att att man måste hjälpa tills sitt yttersta har vuxit fram!

Rescuers transferred 926 of 968 passengers and crewmen to two nearby commercial ships, a navy gunboat and a fishing boat, Tamayo said. A search was under way for 33 missing people.

"We really hope they're just unaccounted for due to the confusion," Tamayo told The Associated Press.
Den förvirringen har jag lätt att förstå. I alla massskadescenarion jag varit med och övat är det en av de absolut svåraste momenten att initialt hålla sifforna rätt.
Hur många fanns ombord?
Hur många är i säkerhet?
"A Philippine air force helicopter has plucked to safety a woman who drifted for about 30 hours in choppy seas after the sinking of a ferry that left nine dead. Only one person from almost 1,000 on board is now unaccounted for.

Lita Casumlum, 39, was found bobbing with a lifejacket about eight miles from where the 7,269-ton Superferry 9 sank on Sunday. Rear Admiral Alex Pama, who helped supervise the rescue, called it a miracle. "She has been drifting amid huge waves for a long time without any food or water," he said."
Mirakel är det egentligen inte. en oskadd människa klarar sig länge i havet, bara temperaturen är acceptabel, hoppas kunna återkomma om vilka faktorer som spelar roll i ett sådant fall och hur det upplevs.
Enl vg.no hade hon flytväst på sig.